Ridtur på morgonkvisten
Vi hade dressyrlektion men klubben igår, och jag upptäckte att Spirit inte är så samarbetsvillig.
Jag har bara hunnit testa honom lite i western och levlingen, men ville se hur han jobbade. Men han spände sig, drog i tyglarna och studsade på stället.
Jag steg upp i tid, och det var fortfarande mörkt, och tränsade honom, jag skulle nämligen rida barbacka.
Vi skrittade ut från Steves gård och han frustade nöjt. Helt ärligt var jag lite nervös. Jag satt barbacka på en nykomling. En stor med lite fart i sig.
Jag lät honom börja trava och när vi kom till maskinerna spände han sig och kunde knappast koncentrara sig på mig. Jag satt tungt ner på hans rygg och gjorde halvhalt efter havlthalt, tillslut lugnade han sig.
Men rätt vad det är så kommer en biljävel i full fart. Självklart reagerar Spirit med att bocka. Jag var inte berred och mina tyglar var ganska långa. Hur vet jag inte, men jag satt kvar.
Han fortsatte studsa och jag fick säga åt på skarpen.
Vi travade en lite bit ner mot Moorland innan vi vände. Han ville ner till Moorland. Men nu hade jag tröttnat på hans fasoner så jag röt till och smackade på honom igen.
Vi travade en bit tills jag kände att det var okej att galoppera.
Han njöt, men jag fölrsökte fortfarande ha någorlunda korta tyglar.
Sedan lät jag honom sträcka ut sig. Jag saktade av till skritt innan han hittade på ännu mer bus.
Vi skrittade hemmåt.
Spirit är en häst som kan se faror i allt. Man kan aldrig bara sitta och åka med.
