Maz sprang ut från skolan och riktade blicken mot stallet.
Det var sista skoldagen, imorgon var det avslutning på Ewervind fälten. Det skulle vara sång, fina kläder, blommor och allt som en avslutning hör till. Så man kunde nästan säga att det var sommarlov.
Maz var nyinflyttad. Hon hade kommit till Jorvik för ca 2 månader sedan. Och då fick hon även en häst, Wildfire. Ett Jorvikiskt varmblod. De hade klickat vid första ögonkastet. Hon var ett ljusbrunt sto med ljus man och svans 4 vita strumpor och en vit bläs.
Maz hade ridit till skolan. Hon bodde i Valedale, det var den ända lösningen. Det skulle minst ta en timme att gå. Wirran fick låna en box på Vingården. Och självklart, står det där stallgänget där, som på något vis har något emot Maz.
- Hej, tjejen.
Maz stryker försiktigt Wirran över nosryggen. Wirran svarar med att buffa lite kärleksfullt på henne. Stalltjejerna pratade om förra helgens dressyrtävling. En av dom hade vunnit och var hur mallig som helst. De hade så vackra hästar, tyckte Maz. Svarta med vita strumpor, glänsande skimmlar. Men hon skulle aldrig kunna byta ut Wildfire mot någon annan häst. De hör i hop. Men nog var det allt en dröm om att Wirran någonsin kunde sluta upp med att bocka.
Maz sadlade och tränsade. En grej som de båda brann för var western. De var duktiga på reining och hade hunnit tävla några gånger. Men de höll på med nästan allt inom western. Så på Wirrans rygg satt en westernsadel.
De började skritta hemmåt. Maz kände hur Wirran spände sig hela tiden. Och hon förstog inte varför. Hon var aldrig så här laddad på en ridtur hem. Hon gick med huvudet höjt. Öronen vred sig år olika håll. Maz försökte lugna henne. Det gick inte. Wildfire spände sig bara mer och mer. Mitt i allt gav hon iväg en bockning igen. Maz satt kvar. Wirran skuttade på stället och reste sig på bakbenen. Hon visade tydligt att hon var stressad. Ett par tjejer red förbi. Stalltjejerna, of course.
- Här var det kalabalik...
De travar förbi utan att alls ge henne en hjälpande hand. Bara spydiga kommentarer. Kan man strypa någon från 10 meters håll?
Maz försöker att inte slita henne i munnen. Wirran gör det bara värre. Hon gör allt för att komma ifrån Maz grepp. Hon kastar med huvudet och försöker slita tyglarna ur händerna på Maz. Maz förstår inte. Vad är det som händer? Wildfire har börjat svettas. Stressen bara ökar. Maz måste låta henne studsa klart. Hon släpper lite på tygeln, vilket hon ångrar stort. Wirran ser sin chans. Hon kommer upp i en riktig snabb galopp. Maz biter sig i läppen. Hon fumlar med tyglarna och försöker på stopp på hennes häst. det är lönlöst. Wildfire springer för livet. Plötsligt svänger hon in bland träd och buskar. Grenar piskar Maz blodig. Det gör så ont. Hon skriker och blundar. Wildfire svettas ännu mer men saktar inte ner. Maz har ingen ork kvar. Hon hukar sig ner och gråter. Det gör att hon inte hinner se den maskerade ryttaren som har dykt upp framför Wirran. Wildfire stegrar och Maz faller handlöst av. Wildfire fortsätter genom skogen i ren panik och lämnar den blodige Maz på marken.
Ryttaren kommer närmare Maz. Hon kisar med ögonen. Hon förstår inte först vad figuren hon ser är för något. Men så ser hon en svart häst men svart utrustning. Och mitt framför henne står en ryttare. Den har en svart kappa som går ändå ner till knäna. En huva som gör att hon inte ser ansiktet.
Och svart rök som slingrar sig kring dess ben.
Nu får Maz panik. Hon reser sig hastigt upp och börjar springa. Men något tar tag i henne. Det är den svarta röken. Den lyfter henne uppåt. Det gör ont. Som om röken har tagit en hand runt halsen och lyfter en sakta uppåt. Den vänder Maz mot ryttaren. Ryttaren gör konster med händerna. Maz sparkar med benen. Röken blir svartare och svartare. Den slingrar sig sakta in i Maz mun och näsa. Maz försöker komma loss. Hon gråter. Det känns som att röken kväver henne. Mer rök slingrar sig in. Sedan börjar det värsta.
Det är som om ett stort hål har öppnats i Maz mage. Det suger i henne. Nu skriker hon. Ryttaren gör ännu mer konster. Maz kämpar efter luft. Det gör så ont. Ännu mer rök slingrar sig runt henne. Den bränner mot hennes bara armar och ben.
- Vad i helvette vill du mig!?
Röken fortsätter suga. Tårarna rinner nerför Maz kinder. Maz skymtar ett hånflin under ryttarens huva. Hon sprattlar med benen i panik. Det blir svårare att andas. Det suger fortfarande i henne. Det blir bara tommare och tommare. Tillslut kastas hon ner på backen och suget försvinner.